Stockholm symptom

Från småstad till storstadsliv.

Det är en resa kan jag konstatera. Och glöm inte fördomarna ni får av er tidigare dialekt.
Folk menar på att man fortfarande är sig själv och lever samma liv, fast någon annanstans.
Tycker det är strongt i såfall.

Själv reste jag 16 mil, och redan de första månaderna kände jag en viss förändring i mitt beteende.

* Att bjuda hem vänner på fika blev istället take away latte från seven eleven/ pressbyrån, varför kan jag inte svara på, tycker både att kaffe med bjölk smakar illa och att priserna på kaffe är alldeles för högt. Ica är  betydligt billigare, men smakar detsamma. En av anledningrana var kanske att jag inte hade så många vänner att bjuda hem.

* Att spara tid blev väldigt viktigt. Från att stå och vänta på bussen tjugo minuter innan den ska gå till att tokspringa till en tunnelbana som går var tredje minut. Resultatet blir självklart att man kommer fram lite snabbare, fast man egentligen inte har bråttom. Man blir vansinnig om t- banan skulle vara lite för tidig så den går framför näsan, men är lyckligt lottad på vintern i busskuren. Passar all trafik sin tid så får man sova lite längre på morgonen, men måste ha en klockren ursäkt om den blir tre minuter sen. Där av stressen och de dumma ursäkterna på jobbet. Mer accepterat i småstäder.

* Taxiresor blir vanligare, fast det går bussar/tåg dygnet runt.
Varför?
Jo: Mitt minne av taxi i Norrköping är vagt. Kanske nyårsafton om man fick tag på någon och hade råd, annars existerade det inte. Man fick helt enkelt stå ut med att åka hem med 22:00 bussen, fast festen knappt börjat. Gå hem som ensam tjej mitt i natten genom stan känns inte heller helt säkert.
I storstan sitter man gärna inte på centralen själv mitt i natten och väntar på nattbussen. Taxipengar ser man till att ha när man går ut. Fördel: man kan stanna tills festen är slut och är lite tryggare. Nackdel: Blir lite för ofta ibland. T-banan går minst lika fort i mycket trafik.

* Internetdejting är vardagsmat i Stockholm. Kanske för att staden är något större och man blir mer anonym. Att gå på blinddejter i småstäder känns helt onödigt, ofta har du redan sett personen tidigare. Kanske rent av din granne, eller din kompis ex.

* Märkes kläder/ väskor får en annan betydelse.
I småstäder  tar det längre tid för lyxföretagen att sträcka sig, de syns inte där. De finns inte.
Personer med såna dyra kläder och väskor finns bara i tidningar och på tv. Och skulle man av någon anledning, kanske rik pojkvän få en så dyr väska, förstår man inte värdet av den ändå, allt dyrt är inte snyggt.
På gator kring stureplan finns allt man kan drömma om, och på hötorget finns billiga kopior av samma sak. Köpte min första Louis Vuiton kopia redan efter två veckor i stockholm. Hade jag fått den gratis någon månad tidigare, hade den åkt i soporna. Och nu är garderoben full av tusenlappar.


Kan efter fem år i stockholm erkänna att jag inte dricker latte på gatorna längre
Jag handlar oftare på myrorna än inne i stan
Nätdejting, fruktansvärt tråkig syssla. Träffa människor är roligare.
Går nattbussen, så tar jag den, taxi endast i nödfall eller om vi är många.
Jag springer inte till tåget, jag cyklar.


Så till er som är sugna på att byta stad till nåt större:
Ni kommer byta liv också.

Lycka till!