Att stanna / Att fastna

Ibland när våra drömmar går i uppfyllelse, vill man bara stanna tiden och aldrig återvända till det förflutna.

Alla har vi olika intressen, och gör saker som vi upplever är roligt.
Många gånger har man känt, att detta är så otroligt underbart att jag vill inte lämna detta.
Alla kan säkert känna igen sig från skoltiden. När man på lektionen blev full i skratt och kunde inte sluta. Läraren blev arg och man fick lämna klassrummet.
Att glädje kan vara så förbjudet att man blir utkörd.
Va det bra eller dåligt?

Min tanke är om man skulle fastna i glädjen.
Låter kanske helt vansinnigt,  och vad skulle det vara för problem?

Men om det ändå skulle bli ett problem:

Det du tycker bäst om och det du upplever som lycka blir till ett måste/ en drog.

Ett beroende:
Detta kan vara en rad av olika saker, som kan bli till begär.

* Spel- Och detta behöver inte alltid handla om pengar till en början. Det kan hanla om att komma till en högre nivå eller få en bättre status. Fast allting egentligen är på låtsas. Utom i din värld.

* Social förmåga- Att alltid behöva känna sig delaktig i saker och att man måste träffa vissa människor, fast man vet inte varför. Man kan missa nåt som sägs eller görs, men det inte hänt nåt speciellt på flera år.

* Alkohol och droger- Något som kanske upplevdes var trevligt till middagen och på fest, blev till en ovana som ledde till familjeproblem och ekonomitrassel.

* Utseende- Alla vill vi se bra ut, men även detta kan bli en överdrift som leder till en extrem fixering vi inte kan bli av med.

* Att ha roligt- Man kan inte ha roligt hela tiden, även om det låter spännande. Tillslut vet man inte vad som är roligt och inte. Och känner ett starkt sug efter underhållning och inte kan slappna av. Rastlöshet.



Vet inte varför detta kom upp.
Bara att lära sig, att det kan vara nyttigt att ha tråkigt ibland för att  kunna uppskatta det som är kul.