Satt och funderade på arbeten som är mer eller mindre svåra att utföra.
Självklart är advokater och kirurger mycket välutbildade och skickliga, men i övrigt.
Det är inte ofta man kommer till en pizzeria där bagaren heter Peter Andersson.
Att människor runt om i landet kommer till Sverige och börjar arbeta som städare, diskare eller taxiförare kan man kanske förstå. Det krävs inte år av utbildning för att utföra dessa sysslor. Skulle kanske vara för mig då, med mitt lokalsinne skulle jag få sparken redan innan jag blev anställd på ett taxibolag.
Men tillbaka till pizzerian då.
Hur i all sin dar lyckas de hålla koll på allt?
Bara degen, man kan nästan kalla den vacker. Slät som en bebisrumpa och så lätt att jonglera med. Blir så fascinerad varje gång jag ser på, och inför publik dessutom. Ingen schenskräck där inte.
Har provat på att göra pizzadeg några gånger och det liknar mest en blek havregrynsgröt. En grynig klet som fastnar mellan fingrarna.
Och hur håller de reda på alla pizza sorter?
En telefon beställning kan låta ungefär så här:
- Hej jag skulle vilja ha en chow-chow fast utan champinjoner, räkor och lök och istället med banan, ananas och lite extra ruccola.
Men vänta nu: Chow-chow utan dessa fösta ingredienser blir en vesuvio och med banan och ananas blir det en tutti-frutti med extra ruccola.
Den första pizzan kostar 75kr, den andra 60 och den tredje 65, och extra tillbehör kostar 13 kr.
Samtidigt som bagaren måste memorera detta samtal, ska han jonglera deg inför publik, hålla koll på ugnen och räkna ut summan på pizzan han nyss tog emot i telefon.
Detta tycker jag är en hög svårhetsgrad på yrke.
Hur ofta får man ett samtal tillbaka? Betänketiden är inte direkt lång, pizzan ska vara i påse om 15 min, en kvart.
- Hej det var från pizzeria Bella Roma igen, kan du säga din beställning en gång till, jag glömde bort.
Har aldrig hänt mig iallafall.
Det är inte bara för att jag tycker pizza är gott som jag skriver detta. Jag hyllar ni som tillagar den också.
cio cio
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar