Upp till bevis

Varför försöka vara någonting man inte är, varför säga saker man inte menar? Är man rädd för att såra sig själv då, eller vill man vara någon annan? Alla vet att försöka vara glad när man egentligen är ledsen lyser igenom ganska snabbt, och inte blir man gladare heller. Tvärtom, om ingen lagt märke till ens sanna känslor, låser man in dom och sörjer inombords. Om man vet att en sak som kvittar för en själv, gör någon annan glad. Vad föredrar man? Två lyckliga individer eller en sårad och själv ovetande egoist. Men hur ego bör man inte vara för att inte såra sig själv. Det handlar om att prioritera, vilket kan vara svårt. Om man har gått över tröskeln att det är roligare att ge än att få har man nog blivit vuxen, eller mer sagt mogen att gå vidare i steget att kunna prioritera och välja. Vad är viktigt för mig och vad kan jag undvika för att göra någon annan ledsen. Och vad vill och kan jag inte undvika utan att såra någon. Allt handlar om planering. Vad man måste, vill, kan, och vara utan, samt bör avstå. Även om man får lov att göra någonting betyder inte det att någon bestämt vad man ska göra. Det är bara upp till en själv...