måndag 31 januari 2011

Mitt liv /ditt liv

Jag har upplevt detta förrut.
Man tror att de är vänner, men när det roliga i vänskapen bara blir problem. Och när är det dags att säga till, och är man fortfarande vänner när problemen inte delas längre.
Det kan börja med en fika, som sedan blir utgång/ fest/ kul till mysig hemmakväll. När man lär känna varandra, när man öppnar sig, släpper på sitt hjärta och sina tankar. Det är då det kan bli farligt. Man sätter vänskapen på spel. Hur mycket ska den andra behöva höra, stötta, hjälpa, finns till hands egentligen. Är man en riktig vän om det tillslut går så långt att problemn blir en ens egna. Du blir psykologen som bara tar och tar, och ingenstans att göra dig av med det. Medans dina vänner tycker att när du inte vill lyssna är du en dålig kompis.
Samma sak gäller i en relation.
Den ena partnern är nyförälskad, drömmer om framtiden, resor, radhus, barn m.m.
Respektive känner lika dant, men håller på att ta sig ur tidigare av den andres drömmar och måste börja om på nytt.
Det är problem med tidigare relation, barn är inblandade, vårdnandtvister, pengar, lån m.m.
och allt detta går ut över den nya relationen som vill att att båda ska vara lyckliga.
Den man älskar bryr man sig om och vill hjälpa samt finnas för i alla situationer, men när man märker att hjälpen inte mottages eller gör någon större nytta. Du själv tar på dig problemen, lyssnar stöttar, får höra saker som gör dig arg, men du har ingen att bli förbannad på. Du går omkring och allt du tänker på kretsar runt din respektive, dens ex, barn, hem. Er framtid och nyförälskelse läggs på hyllan och allt rinner över i att du inte känner dig behövd annat än som stöd.
Du blir psykolog istället för partner. Ni träffar era vänner, och istället för att berätta om er, tas problem upp om deras förra liv tillsammans som nu är slut.
Tänk till: Vad är problemet? Du har säkert skaffat dig en ny relation som älskar dig, har fått nytt hem som du är stolt över, har ett barn som älskar dig, som tar allt mycket lättare än vad du tror.
Du borde vara lycklig!!
Pengar, lån och annat finns det advokater till om det krisar.
Men ingen kan hjälpa dig med kärleken om den brister...

Omskakad

onsdag 26 januari 2011

Förflutet och framtid

Att ha ett förflutet som man vill göra sig av med eller att fösöka skaffa sig en framtid som man vill leva i. Kanske finns båda önskemålen i ens liv.
Men vad ska man lägga störst vikt på? Och att vara lycklig, bli lyckligare och samtidigt dras ner i någon annans förflutna är inte alltid så lätt.
Att försöka hjälpa till, finnas, föstå, lyssna. Men i grund och botten kan man inte påverka ett skit. För allting ligger i någon annans händer.
Även om man kanske bidrar till mycket som på lång sikt bidrar till en gemensam lycka. Hur mycket ska man ta, hur länge ska man orka.
Det viktiga är att man inte glömmer bort sig själv, och det är inte det lättaste om allt rör den man älskar.
Vad vill jag ha i min framtid, kanske man mest av allt drömmer om nåt som den andra partnern bara försöker glömma.
Vad är ens gemensamma mål? Om det från början inte svävar på moln, men att det succsesivt hur det nu stavas går framåt. Mycket har man märkt av som varit till fördel med att det inte alltid varit så bra.
I början av förhållanden brukar allt va frid och fröjd, men sen när man blir oense inte vågar säga ifrån, sammlar på sig, och till sisst brister det. Istället om man från början får tass med besvikelser, brister osv lär sig från början att bli sams, kunna förlåta, lära sig acceptera.
Vet inte hur killar fungerar men någonstans måste väl redan från dag ett ligga en tanke bakom hur man vill ha det. Vi tjejer kanske överanalycerar, men kan tro att det på sikt kan vara bra om man faktist tänker på sig själv och hur man vill leva.
Varför leva i nåt utan att tänka och att efter några år ångra sig, komma på varför i helvete man stannade för länge. Hur mycket har jag förstört för att jag inte varit ärlig mot mig själv och situationen.
Det är så förbannat änkelt att skylla ifrån sig ibland.
Men varför? Det är faktist dig det handlar om...

torsdag 20 januari 2011

Varför ställa frågan?

Om man vill göra nåt, eller få någon annan att göra något brukar man ofta ställa en fråga. Den kan se ut som så:
-Är det oki om?
-Får jag göra detta?
- Vill du?
Men om det som frågan gäller redan är förbestämt, spelar det ju ingen roll.
Det som då sker är att man ignorerar svaret och säger:
- Men det gör jag ändå!
- Det spelar ingen roll
- Det bestämmer inte du  o.s.v

Varför gör individen så? Tanken är kanske vänlig, men i slutendan blir det bara ett irriterande moment som får en till vansinne.
Du repekterar mig inte, varför frågade du för om det redan är besämt?
Rak på sak kan verka hårt ibland, men ärligheten skapar respekt, tillit och förståelse.
- Jag vill informera dig om att
- Så här blir det
- Detta ska göras
- Detta kommer att ske

Bakvänd psykologi är också ett sätt att slingra sig ur saker. Kanske för att verka vänlig, eller ge någon dåligt samvete för nåt du själv önskar eller har ställt till med.
Förklaringar som blir till en ond cirkel, tankar och onödiga funderingar föds. Man får ofta höra: -Du analycerar för mycket.

Man frågar för att få ett svar
Man berättar för att få nåt sagt
Man ger order för att få nåt gjort

Detta är inte lönsamt: Arbetsplatsen
- Kan du jobba över idag, någon har blivit sjuk?
- Nej tyvärr, jag är upptagen då.
- Ledsen, men du har inget val, det finns ingen annan.

Detta är inte nyttigt: Förhållandet
- Får jag gå ut ikväll älskling?
- Ne, jag vill att du stannar hemma.
- Ja fast hon/han fyller år så jag tänker gå ut iallafall, blir inte borta så länge. Det är redan bestämt/har lovat.

Jobbigt, men mer accepterat: Arbetsplatsen
- På grund av sjukdom så måste du stanna över idag!

Håller i längden: Förhållandet
- Jag har plannerat att gå ut ikväll älskling, det är bestämt, han/hon fyller år.

Kan leda till suckar, men glöms snart bort. Korten på bordet och inga onödiga funderingar kring detta.

fredag 7 januari 2011

Ilska

Igår blev jag arg, riktigt arg, så arg att hela jag skakade. Jag blev röd på bröstkorgen och i andiktet, såg blixtrar, tänkte inte, försökte inte fly ifrån det. Tillät mig själv va där jag va. Jag hade känslor som jag kunde göra av med och gjorde det.
Helt otroligt, visste inte att en männska kan få ur sig så mycket ilska på en gång. Hela jag torkade ut, huvudvärken smög sig på, sammtidigt som jag visste att det skulle kännas skönt efteråt. Det tog ett tag att komma i fas igen, behövde få ro att lugna ner mig. Jag blev accepterad att va i den fas jag va i.
Vatten, förklaring och lugn. Att få förlåtelse, att kunna ta emot den, förståelse och sen är det över.
Ro igen. Man lär sig något av sig själv varje dag. Att få bli arg, att kunna bli det och att det går över.
Det är unikt. En egenskap som är lika viktig som allt annat vi äger.
Kan man inte va glad, kan man inte va ledsen och heller inte arg. Dessa delar av själen gör att den kan bli hel igen.

Det jag vill förmedla är:
Tillåt dig själv bli arg om det behövs
Håll inga känslor inne som du vill få ut
Förstå
Förlåta
acceptera

torsdag 6 januari 2011

Bäst är bäst

Som Galenskaparna berättade. Såå sant !!
I hela världen är bäst alltid bäst
Men i sverige ska lagom vara bäst ? :-)

Vad hände, och vad är lagom egentligen?

En helt vanlig dag

Men hur vanlig är en dag? Varje dag är unik. Alltid träffar man någon ny person, hör något nytt på radion, ser nåt man aldrig sett. Men man lägger sällan märke till det. Om man skulle sätta sig ner varje kväll och ta sig en funderare: Vad har hänt i dag som jag kan dra nytta av, komma ihåg eller helt enkelt undvika framöver.
Vad vill man minnas, vad vill man glömma och vad följer en oavsätt ens vilja och varför.
Det är lite spännande tycker jag.