Förflutet och framtid

Att ha ett förflutet som man vill göra sig av med eller att fösöka skaffa sig en framtid som man vill leva i. Kanske finns båda önskemålen i ens liv.
Men vad ska man lägga störst vikt på? Och att vara lycklig, bli lyckligare och samtidigt dras ner i någon annans förflutna är inte alltid så lätt.
Att försöka hjälpa till, finnas, föstå, lyssna. Men i grund och botten kan man inte påverka ett skit. För allting ligger i någon annans händer.
Även om man kanske bidrar till mycket som på lång sikt bidrar till en gemensam lycka. Hur mycket ska man ta, hur länge ska man orka.
Det viktiga är att man inte glömmer bort sig själv, och det är inte det lättaste om allt rör den man älskar.
Vad vill jag ha i min framtid, kanske man mest av allt drömmer om nåt som den andra partnern bara försöker glömma.
Vad är ens gemensamma mål? Om det från början inte svävar på moln, men att det succsesivt hur det nu stavas går framåt. Mycket har man märkt av som varit till fördel med att det inte alltid varit så bra.
I början av förhållanden brukar allt va frid och fröjd, men sen när man blir oense inte vågar säga ifrån, sammlar på sig, och till sisst brister det. Istället om man från början får tass med besvikelser, brister osv lär sig från början att bli sams, kunna förlåta, lära sig acceptera.
Vet inte hur killar fungerar men någonstans måste väl redan från dag ett ligga en tanke bakom hur man vill ha det. Vi tjejer kanske överanalycerar, men kan tro att det på sikt kan vara bra om man faktist tänker på sig själv och hur man vill leva.
Varför leva i nåt utan att tänka och att efter några år ångra sig, komma på varför i helvete man stannade för länge. Hur mycket har jag förstört för att jag inte varit ärlig mot mig själv och situationen.
Det är så förbannat änkelt att skylla ifrån sig ibland.
Men varför? Det är faktist dig det handlar om...