Varför ställa frågan?

Om man vill göra nåt, eller få någon annan att göra något brukar man ofta ställa en fråga. Den kan se ut som så:
-Är det oki om?
-Får jag göra detta?
- Vill du?
Men om det som frågan gäller redan är förbestämt, spelar det ju ingen roll.
Det som då sker är att man ignorerar svaret och säger:
- Men det gör jag ändå!
- Det spelar ingen roll
- Det bestämmer inte du  o.s.v

Varför gör individen så? Tanken är kanske vänlig, men i slutendan blir det bara ett irriterande moment som får en till vansinne.
Du repekterar mig inte, varför frågade du för om det redan är besämt?
Rak på sak kan verka hårt ibland, men ärligheten skapar respekt, tillit och förståelse.
- Jag vill informera dig om att
- Så här blir det
- Detta ska göras
- Detta kommer att ske

Bakvänd psykologi är också ett sätt att slingra sig ur saker. Kanske för att verka vänlig, eller ge någon dåligt samvete för nåt du själv önskar eller har ställt till med.
Förklaringar som blir till en ond cirkel, tankar och onödiga funderingar föds. Man får ofta höra: -Du analycerar för mycket.

Man frågar för att få ett svar
Man berättar för att få nåt sagt
Man ger order för att få nåt gjort

Detta är inte lönsamt: Arbetsplatsen
- Kan du jobba över idag, någon har blivit sjuk?
- Nej tyvärr, jag är upptagen då.
- Ledsen, men du har inget val, det finns ingen annan.

Detta är inte nyttigt: Förhållandet
- Får jag gå ut ikväll älskling?
- Ne, jag vill att du stannar hemma.
- Ja fast hon/han fyller år så jag tänker gå ut iallafall, blir inte borta så länge. Det är redan bestämt/har lovat.

Jobbigt, men mer accepterat: Arbetsplatsen
- På grund av sjukdom så måste du stanna över idag!

Håller i längden: Förhållandet
- Jag har plannerat att gå ut ikväll älskling, det är bestämt, han/hon fyller år.

Kan leda till suckar, men glöms snart bort. Korten på bordet och inga onödiga funderingar kring detta.