Ett dragläge att fundera över

Några fördelar med att ha körkort men ingen bil:


• Mjölksyra är billigare än bensin
• Man blir muskulös, utan att passera gymmet
• Finns ingen parkering, kan jag ställa cykeln vart  jag vill utan att få böter
• Får cykeln problem kan jag bära den till verkstaden
• Jag kan berätta för barnbarnen hur man storhandlade förr
• Man kan åka fylletaxi, men inte köra fylletaxi. Jo om man köpte själva taxin, vilket är dyrt.
• Man kan erbjuda sig att köra på semester, men ägaren av bilen gör det hellre. Så jag slipper!
• Ens respektive kan inte bedra än i bilen och sedan få höra det av grannen
• Du behöver inte byta till vinterdäck på bussen



Några nackdelar med att ha körkort och sakna bil


• Man handlar inte det man vill, utan det man kan bära
• Cykeln orkar inte dra husvagnen och förtältet passar inte
• Vara sminkad i oväder, nej! Om man måste, använd simglasögon med vindrutetorkare
• Man kan inte veva ner om det blir varm
• Spontan utflykter utan busshållplats förekommer inte
• Motionera sjuk, rekommenderas inte.
• Hemkörning från Ikea 500:- fast du bara bor 0,5 mil bort, du kan ändå inte bära hem möbeln
• Du samlar på dig all skit hemma, för hur roligt är det att bära runt på skräp. Och vem bor nära tippen?





Så att vara, eller att icke vara en bilägare?
Det är frågan....

Onödigt eller?

Sverige är ett väl förberett land, vi människor är redo för allt, och blir mer och mer  medvetna om följderna hela tiden.
Vi betalar  hemförsäkring ifall det börjar brinna, helförsäkring om vi krockar bilen, tandvårds abonnemang om vi får hål i tänderna m.m. Vi oroar oss, skyddar oss och försäkrar oss på det mesta som kan inträffa. Och alla utbud finns och går att betala för. Det praktiska är att det är en månadskostnad som du ej bör tänka på sen när olyckan är framme, är du klar med räkningarna innan den siste, så kan du slappna av sen.
Men det finns en sak du inte kan betala månadsvis för att klara dig utan; nöden!
Nöden har ingen lag, säger man. Men det har den faktiskt. Rånad, inbrunnen eller mördad kan du bli överallt, men du är försäkrad. Kissar du på fel ställe får du böter!
Alla dessa pengar vi betalar i bland annat A-kassa för att slippa vara utan pengar vid nerskäringar och tandvårdsabbonemang utan att du någonsin fått ett hål, vart tar dom pengarna vägen? Alla försäkringspengar som betalas för att det ska kunna hända som sällan händer.

Men blir du akut kissnödig, får du antingen böta eller välja en nedpissad offentlig, nedspydd toa som du bara helst undviker. Eller så måste du ha fickorna fulla av tior för att betala de underbara människorna som tycker att man ska kunna bli kissnödig under t- centralens öppettider.

För alla pengar vi betalar för att oförutsedda saker ska kunna ske, snälla bidra med fler offentliga toaletter.

För våra försäkringspengar!
Nöden har en lag

Höger eller vänster

Omkring 16% av Sveriges befolkning är vänsterhänta.

Det vill sägs att 84% torkar sig i arslet med höger hand, röker med höger, stoppar in snusen, håller sig  i räcker på tåget, vinkar, och framför allt äter med höger hand.
På bara några minuter hinner vår höger hand samla på sig mängder med bakterier som bara växer och förökar sig.
Det är äckligt, men väldigt naturligt och inget ovanligt.

Vad jag vill komma till är spridningen av dess ohyra: Vad är det vi människor gör flera gånger om dagen helt naturligt på arbetet och i vardagslivet? Jo vi hälsar på varandra, med vår högra hand.
Om jag ska på middag, så träffas vi alla i kapprummet och tar varandra i händerna. Sedan sätter vi oss till bords, äter en tre rättersmeny, torkar munnen, kisspausar och tar kanske en cigg eller ett tuggummi efteråt, vi tar återigen varandra i händerna och säger hejdå. Summan av kvällen är att de människor jag just träffat, deras dag har precis hamnat i min mun. Och vad gör en människa under en dag?
Sen klagar vi på förkylningar och vinterkräksjuka, varför ska det alltid vara maten det är fel på. Temperaturen på den går oftast över kokpunkt och kockar använder för det mesta handskar.
Hade det varit en vänsterhänt med på middagen så hade den mot all förmodan varit skonad från kräksjukan dagen efter.
Men varför bara låta 16% få vara friska, det är ändå en ganska liten del, och lära upp 84% av Sveriges befolkning att klippa, skriva och äta med vänsterhan verkar långsökt.

Så varför inte bara byta hälsningshand?
Vem kom på att det är trevligare att hälsa med höger, som jag precis torkat arslet med?
Det tycker inte jag är trevligt iallafall!



Tänk på det

Tid

Tider bara går och går. Man ser fram emot särskilda dagar och tidpunkter. Många klagar på att tiden inte räcker till och att man skulle kunna göra vad dom helst för en liten stund med sig själv. Men vad gör man om egen tid är allt man har? Städa konstant, laga mat tar ju inte en evighet och gå på gymmet gör man ju i förbifarten. Så 16:30 varje dag finns ca sex timmar över till ingenting. Så vad ska man göra? Tvinga sig själv att följa en tv serie man lika väl kunnat vara utan, äta skräpmat så man blir tvungen att stanna en timme längre på gymmet, spontan shoppa så man kan lägga energi på att rensa garderoben när den blivit full, titta in på lokalpuben för att uppdatera att ingen ny flyttat till området, checka in på Facebook och berätta att det snöar, vilket säkert ingen annan lagt märke till. Så innan man blir last gammal, överviktig, skaffat sig en hund som ska ut sex gånger om dagen, fått barn som ska hämtas och sysselsättas efter dagis och skola, samt köpt bil som ska tankas och tvättas. Vad ska man då lägga sin tid på när man kan och får bestämma över den själv? Det är inte så lätt det heller, och vem kan man ge den till eller dela den med om man inte själv behöver den, bra fråga....

Upp till bevis

Varför försöka vara någonting man inte är, varför säga saker man inte menar? Är man rädd för att såra sig själv då, eller vill man vara någon annan? Alla vet att försöka vara glad när man egentligen är ledsen lyser igenom ganska snabbt, och inte blir man gladare heller. Tvärtom, om ingen lagt märke till ens sanna känslor, låser man in dom och sörjer inombords. Om man vet att en sak som kvittar för en själv, gör någon annan glad. Vad föredrar man? Två lyckliga individer eller en sårad och själv ovetande egoist. Men hur ego bör man inte vara för att inte såra sig själv. Det handlar om att prioritera, vilket kan vara svårt. Om man har gått över tröskeln att det är roligare att ge än att få har man nog blivit vuxen, eller mer sagt mogen att gå vidare i steget att kunna prioritera och välja. Vad är viktigt för mig och vad kan jag undvika för att göra någon annan ledsen. Och vad vill och kan jag inte undvika utan att såra någon. Allt handlar om planering. Vad man måste, vill, kan, och vara utan, samt bör avstå. Även om man får lov att göra någonting betyder inte det att någon bestämt vad man ska göra. Det är bara upp till en själv...

Varför bry dig?

En ständig oro.

När man får sitt första barn: Man är lycklig och konstant orolig för att det ska hända den lille någonting. Ibland är man nästan på gränsen att vara för beskyddande. Man kan tycka att barnen både som små och när de växer upp lär av sina misstag. Spisplattan är varm, men bara därför är det inte hälsosamt att peta på den.

När man blir kär: Man vårdar sin partner som om det vore ens barn. Man har en dold rädsla att bli lämnad, bedragen och sårad. Men den sanna rädslan är samma som med barnet, att det ska hända sin livspartner någonting.

Barnsäkert: Haspar på skåpsluckor och lådor med vassa föremål i, trösklar, staket runt sängen och regelbundna kontroller hos barnmorskan gör att det känns tryggare och samvetet lättnar.

Vuxensäkert? Bara för att man är vuxen betyder det inte alltid att man klarar av allting själv. I teorin ska man kanske göra det redan när man fyllt arton, men vem säger att det funkar för all i praktiken?

Som förälder vill man skydda sina barn hela livet från farligheter, men inser att man måste lämna över till någon annan.

Att vara respektive kan man likna med ett föräldraskap. Oron kommer alltid att finnas för den man älskar oavsett ålder eller mognad.

Som vuxen vet man att det är farligt att röka

Som vuxen vet man att knivar är vassa

Som vuxen vet man att för stora mängder alkohol kan ställa till problem

Som förälder vet man att fel kompisar inte är bra för ens barn

Att vara kär: Oron för att sin partner inte kommer hem, träffat fel vänner, druckit för mycket, hamnar i knivslagsmål. Då hjälper det inte med en tröskel vid dörren.

Som partner kan man inte: Sätta lås på barskåpet, välja vänner, ge utegångsförbud eller gå på regelbunden kontroll hos läkare för skrumplever, lungcancer eller självförsvarskurser.

Som barn: Blir man ledsen när man hör att ens förälder varit orolig

Som vuxen: Blir man kränkt för att någon satt gränser, varit kontrollerande och lagt sig i ditt liv.

Undra varför: För att vi älskar dig!

Vilket liv...

Vaknade tillsammans med miljoner andra likadana tanter som mig själv.
Vad gör jag här? På ett stort ark sitter jag fast, och nu tillbaka in i nästa maskin.
Nyfödd.

Jag minns min första plånbok, den var sliten och i svart skinn. Det kändes hela tiden som jag skulle trilla ur, min hatt färdades lixom utanför huvudet på mig och byxorna jag hängde i luktade illa.

Det tog några dagar innan jag kom därifrån, en väldigt seg ägare som tillslut växlade in mig mot massa hårda runda farbröder.
Varför nu de skulle vara bättre vet jag inte.
Jag fick dela låda med en massa andra kärringar, och gud vilket pladder.
Alla ville berätta sina historier om automater de åkt ut och in igenom. Och vissa var turister, vad dom pladdrade om förstod jag aldrig heller.

En annan dag trodde jag att livet var ute.
Två barn stod och slet i varsitt håll av mig. Kladdig och skrynklig överlevde jag trots allt. Tycker det tillhör barnuppfostran att man inte sliter huvudet av gamla tanter.

Jag har firat kalas också:
Blev ihoprullad en lördag och upphängd i ett träd. Är det så man festar nu förtiden?
Vart tog det gamla hedliga kuvertet vägen.
Måste varit en ros, för stucken blev jag också.
Ett hål i koftan. Man tackar!

Den bästa tiden är sommaren.
Har tillbringat många dagar i fiolfodral på torg,
Det värsta är när folk slänger runda hårda gubbar i huvudet på mig, hamnar alltid underst men blir alltid urplockad först.
Vett och etikett iallafall.

Och hänsyn tack!
Man säger ju att alla individer är lika mycket värda:
Aldrig i livet, vissa är nollor.
Och vem kom på att tre nollor skulle vara bättre än en.
Det räcker väl, herregud!

Och varför ska jag bli räknad hela tiden?
Det står ju i pannan på mig.

Har varit inlåst ett tag nu, ligger i en rosa fet gris tillsammans med andra bittra valörer som väntar på att få komma ut.
Men sånt är livet, jag är inte ensam.

Trevlig helg och slösa inte bort mig

Vänliga hälsningar
Selma Lagerlöf