Den blomstertid nu kommer....

Vad händer med årstiderna när man blir äldre, vad ser man fram emot och vilka mål sätter man?

Hösten kom, och fast man tagit sista doppet och solen inte var uppe lika länge på kvällarna hade man något att längta efter.
Inskolning, nya terminer, en nyinköpt ryggsäck, bänkpapper med små blommor som täckte böckerna i locket under de små händerna. Nya kamrater, lära, jag är stor nu.
Loven närmade sig, tomten kom och hälsade på, granen blev klädd, påskriset blev färjat av vackra fjädrar, letade påskägg på morgonen och snart närmade sig sommren och det blev lek, bad och man fick sova längre på mornarna.
En tid har passerat och det som var roligt förra året var barnsligt nu, dags för nya utmaningar.

.............tick tack tick tack...........

Klockan ringer, det är augusti. Det börjar bli kallare ute, dags att köpa en ny jacka så man är med lite i modevärlden. Fast jag egentligen inte har råd, suck.
Fem minuter sen till jobbet igen, jävla tåg. Inte heller bättre att sätta sig i bilköerna, om man ändå kunde gå till jobbet. Och samma visa varje morgon, inga roliga vänner precis, jag måste acceptera mina kollegor. Jag är vuxen nu, jobba, jobba tills man är skrynklig och kan överleva på sin pension.
En röd dag kanske man kan ta ut över julen och påsken. Struntar i gran och ris i år, det är ju bara jag som får ta hand om det när det vissnar för att jag är hemma hos någon annans julgran.
Dags att planera semester igen. Hmm, spara, vara ledig, spara, vara ledig..
Och sen var det dags att komma tillbaka till jobbet solbränd igen, och ointresserad fråga vad alla gjort under ledigheten och städa upp efter semestervikariaterna.

..........Men vänta nu............

Frihet, kanske under ansvar, men jag är fri.
Bestämmer själv hur livet ska se ut.
Träffar den man tror är det rätta, kanske har man fel och måste börja om igen, men så mycket bättre det blev.
Bytte jobb, fick sparken, fick äntligen ett nytt jobb som var roligare än det förra. Inser att det faktist kan va skönt att slippa traditioner ibland, tar en filmkväll istället. Förstår att den utbildningen man gick, kanske inte va så kul. Men vad visste jag, sexton år och måste bestämma framtiden. Den yrkesvägledaren man satt med i högstadiet har ingen aning. Men som alla andra gör han sitt jobb.
Kärlek, lyckan att klara av saker på egen hand, mognad, befrielse från en tonårstid av finnar och väntan på att få åldern inne att köpa sprit.

Jag tror man ibland måste stanna upp, sluta sträva, bara vara och uppskatta den lycka man redan har.
Det finns alltid någon kompis med fler leksaker, kanske har färre vänner istället.
Det finns alltid någon med större hus, finare bil, fetare bankkonto, men lider av övervikt eller ligger skillsmässa.
Det finns alltid någon som har det bättre, och garanterat någon som har det sämre.

Lycka är individuellt.
Vi alla är barn innest inne.

.........med lust och fägring stor: du nalkas ljuva sommar