Att vänta...

Att vänta.

Kan inte riktigt jämföra det med att längta och se fram emot.

Tycker vi ibland väntar på saker alldeles för länge och i onödan. Varför skulle saker och ting bli bättre bara för att vi skjuter på det, blir det roligare då?

Ekonomi och årstider kan vi inte alltid styra över, men vardagliga ting kan vi göra något åt.

Tror jag kan ha lagt upp ett liknande inlägg. Men känner att jag vill ta upp det igen.

Vad bra det vore om man kunde spara tiden man inte behöver och fick lägga den på något annat.

De tio minuter extra vi lägger på att vänta på bussen. Kunde man spara de och lägga på fikarasten istället skulle de säkert göra större nytta.

Att köa. Finns det något tråkigare? 45min på arbetsförmedlingen innan du träffar den sura tanten som hatar sitt jobb, tänk om hon kunde ge arbetet till dig istället. Eller åtminstone ge lite återbäring på tiden du väntar på din tur varje måndag.

Finns det någon lag i Sverige som säger att alkohol är bättre att förtära på fredag/ lördag än en måndag? Alla människor jobbar inte 07-16  måndag- fredag.

Och varför då behöva vänta fem dagar extra när du kanske inte alls är sugen då.

Lördagsgodis: Tydligen ska man både spela Harry Boy och äta snacks på lördagar. Varför då? Favorit tv-programmet du vill äta godis till kanske visas på en tisdag.

När vi är hungriga: Inte väntar vi väl med att äta då? Till bjudningen nästa vecka när det är gratis t.ex.

Trötthet: Inte väntar du med att sova? Tills månadsskiftet när kalendern är mindre full kanske.

Man är kär: - Jag tycker om dig, men är inte redo för ett förhållande just nu.

Äh oki?, Vad väntar du på människa?

Ett tillfälle att sluta röka: Varför skulle nyårsafton vara bättre än idag?

Bättre tider vet jag att många går och väntar på.

 Men ändå hör man: 

    -   Det var bättre förr.

                                                                    Vänta inte för länge, livet är för kort.

Pizza

Pizza

Satt och funderade på arbeten som är mer eller mindre svåra att utföra.
Självklart är advokater och kirurger mycket välutbildade och skickliga, men i övrigt.
Det är inte ofta man kommer till en pizzeria där bagaren heter Peter Andersson.
Att människor runt om i landet kommer till Sverige och börjar arbeta som städare, diskare eller taxiförare kan man kanske förstå. Det krävs inte år av utbildning för att utföra dessa sysslor. Skulle kanske vara för mig då, med mitt lokalsinne skulle jag få sparken redan innan jag blev anställd på ett taxibolag.
Men tillbaka till pizzerian då.
Hur i all sin dar lyckas de hålla koll på allt?
Bara degen, man kan nästan kalla den vacker. Slät som en bebisrumpa och så lätt att jonglera med. Blir så fascinerad varje gång jag ser på, och inför publik dessutom. Ingen schenskräck där inte.
Har provat på att göra pizzadeg några gånger och det liknar mest en blek havregrynsgröt. En grynig klet som fastnar mellan fingrarna.

Och hur håller de reda på alla pizza sorter?

En telefon beställning kan låta ungefär så här:
- Hej jag skulle vilja ha en chow-chow fast utan champinjoner, räkor och lök och istället med banan, ananas och lite extra ruccola.

Men vänta nu: Chow-chow utan dessa fösta ingredienser blir en vesuvio och med banan och ananas blir det en tutti-frutti med extra ruccola.
Den första pizzan kostar 75kr, den andra 60 och den tredje 65, och extra tillbehör kostar 13 kr.

Samtidigt som bagaren måste memorera detta samtal, ska han jonglera deg inför publik, hålla koll på ugnen och räkna ut summan på pizzan han nyss tog emot i telefon.

Detta tycker jag är en hög svårhetsgrad på yrke.
Hur ofta får man ett samtal tillbaka? Betänketiden är inte direkt lång, pizzan ska vara i påse om 15 min, en kvart.

- Hej det var från pizzeria Bella Roma igen, kan du säga din beställning en gång till, jag glömde bort.

Har aldrig hänt mig iallafall.




Det är inte bara för att jag tycker pizza är gott som jag skriver detta. Jag hyllar ni som tillagar den också.



                                                                                                               cio cio

Den dagen (på svenska)

Den dagen.

Med mina tår i sanden,

satt jag ensam denna junidag på stranden.

Kände törsten efter svalkande  lemonad.

Mitt hår virvlade, fåglarna sjöng

Jag tog en promenad.

Den dagen var inte som alla andra, jag träffade en man, våra blickar möttes, jag blev sann.

Gräset blev grönare, allt fick ett liv

Natten blev till gryning. Kvinna och man.

Jag kände dig  innan  vi tog ett stort kliv.

Du log och dina ögon tindrade

Efter den dagen var vi en

Och ingenting i världen kunde hindra den.

En tid varje kväll var du bara min.

det var härligt och gjorde ont, 

ett annat liv var ett lim.

Du satt fast och jag lika så

 Vår kärlek är starkare nu än då

Inga lögner, inga svek.

Livet kan vara både allvar och lek.

Älskar du mig innerligt,

så säg.

Den dagen var inte som alla andra, jag träffade en man, våra blickar möttes, jag blev sann.

Gräset blev grönare, allt fick ett liv

Natten blev till gryning. Kvinna och man.

Jag kände dig  innan vi tog ett stort kliv.

Månader har passerat och vi är där igen.

Men tillsammans, och utan andra kvinnor och män.

Att älska är vackert och inte alltid så lätt,

Hur vet man vad som är fel och rätt.

Att få säga god morgon och godnatt

Är för mig den allra dyrbaraste skatt.

Den dagen .....

En sång

The day was not like any other



With my toes in the sand, hear the boats that passed, I sat alone this June day at the beach. Did thirst for refreshing lemonade. The birds sang beautiful tones, my hair swirled in the wind. I took a walk, it was rich.

The day was not like any other. I met a man, our eyes met, I came true. After a long night, it was dawn. Life began to walk to you. The grass was greener, the sun felt warmer and everything got a life.
 I knew you before. We took a big step, in between a vicious knife.

You smiled and your eyes twinkled. After that day we were one. And nothing in the world could prevent. One time every night was just me, then gone. It was both wonderful and hurt, that there was also a new life which could resemble an glue.. You sat down and I also. The result of our love is better now than before.
No lies, no deceit. I want more. It´s true
Life can be both serious and fun. Do you love me dearly, say. Do not run

The day was not like any other. I met a man, our eyes met, I was happy. After a long night, it was dawn. Life began to wander. The grass was greener, the sun felt warmer and everything got a life.
 I knew you before. We took a big step, in between a vicious knife.

Months have passed and we are there again. But together, and no other women and men. To love is beautiful and not always easy, How do you know what is wrong and right. To wake with you by my side and say good night Is for me the most precious treasure.

The day was not like any other. I met a man, our eyes met, I was happy. After a long night, it was dawn. Life began to wander. The grass was greener, the sun felt warmer and everything got a life.
 I knew you before. We took a big step, in between a vicious knife.

                                                                                                                                           The End

En sång

The day was not like any other



With my toes in the sand, hear the boats that passed, I sat alone this June day at the beach. Did thirst for refreshing lemonade. The birds sang beautiful tones, my hair swirled in the wind. I took a walk, it was rich.
The day was not like any other. I met a man, our eyes met, I came true. After a long night, it was dawn. Life began to walk to you. The grass was greener, the sun felt warmer and everything got a life.
 I knew you before. We took a big step, in between a vicious knife.
You smiled and your eyes twinkled. After that day we were one. And nothing in the world could prevent. One time every night was just me, then gone. It was both wonderful and hurt, that there was also a new life which could resemble an glue.. You sat down and I also. The result of our love is better now than before.
No lies, no deceit. I want more. It´s true
Life can be both serious and fun. Do you love me dearly, say. Do not run
The day was not like any other. I met a man, our eyes met, I was happy. After a long night, it was dawn. Life began to wander. The grass was greener, the sun felt warmer and everything got a life.
 I knew you before. We took a big step, in between a vicious knife.
Months have passed and we are there again. But together, and no other women and men. To love is beautiful and not always easy, How do you know what is wrong and right. To wake with you by my side and say good night Is for me the most precious treasure.
The day was not like any other. I met a man, our eyes met, I was happy. After a long night, it was dawn. Life began to wander. The grass was greener, the sun felt warmer and everything got a life.
 I knew you before. We took a big step, in between a vicious knife.

                                                                                                                The End.

Astrid Lindgren

Astrid Anna Emilia Lindgren. (1907-2002)

En sagotant vi alltid kommer att minnas.
Hennes böcker har översatts till 88 språk och sålts i 145 miljoner exemplar.

Helt fantastiskt, vilken kvinna!

Min första idol, näst efter min pappa va och är Pippi Långstrump.
Inte för hennes uppnosiga beteende eller röda flätor utan för att hon lever upp till barndomen. Samtidigt är hon, tycker jag en väldigt stark karaktär. Hur lätt är det som 9 årig flicka att ta hand om sig själv. Hennes pappa är till sjöss och mamman är i himlen. Trots detta är hon glad, busig och vill alla väl. Hon förmedlar också enligt mig, att mycket guldpengar inte gör människan lyckligare.

En annan favorit är Ronja Rövardotter.
Glömmer aldrig när jag fick ärva en gammal brun tröja, som nästan till pricken om jag fäste ett bälte i midjan liknade Ronjas dräkt.
På min familjs landställe sprang jag runt i skogen och hittade mina egna berg och helveteskap. Bror min fick va Birk, men han satt mest i sandlådan.

Kommer också ihåg att jag undrade över: hur sjutton så många familjer i böckerna hade råd med hemhjälp.
Te:x Emil i lönnerberga och Madicken. 
Men även i många andra sagor, tycks de ha väldigt gott ställt. 
 I hur många hem hade man både dräng, piga, krösamaja, Linus- Ida och  en barnflicka Alva förr?

De fattiga fick naturligtvis också vara med. Familjen Nilsson, LusMia och hennes syster samt fattigjonen.

Och det är inte små hus de bor i.
Lotta, tjorven, Emil, pippi och Madicken. Ronjas familj hade en borg.

Det var nog först Lillebror Svante man läste om som bodde i lägenhet.
Karlsson på takets hus förstås va ju inte så fruktansvärt stort, men han hade istället ett helt hyreshus under.

Det har hänt lite i storstaden sen dess.
Att bo i tjorvens hus nu i stockholms skärgård skulle kosta multum.
Och 4 rok i innerstaden skulle inte heller vara gratis.
Tror inte priset på storleken av Emils hus i Lönnerberga heller är så billigt.


Tiderna förändras, men det glädjer mig att sagorna finns kvar.
Vad ska man skriva om om ytterligare hundra år, om det ska utspelas i dåtid?
Hur lever vi idag till skillnad från förr?

Fattigjonen fick ett härberge och barnen fick en dator.

Mycket går att ersätta, men inte Astrid Lindgrens böcker.

Tack för det.

Att stanna / Att fastna

Ibland när våra drömmar går i uppfyllelse, vill man bara stanna tiden och aldrig återvända till det förflutna.

Alla har vi olika intressen, och gör saker som vi upplever är roligt.
Många gånger har man känt, att detta är så otroligt underbart att jag vill inte lämna detta.
Alla kan säkert känna igen sig från skoltiden. När man på lektionen blev full i skratt och kunde inte sluta. Läraren blev arg och man fick lämna klassrummet.
Att glädje kan vara så förbjudet att man blir utkörd.
Va det bra eller dåligt?

Min tanke är om man skulle fastna i glädjen.
Låter kanske helt vansinnigt,  och vad skulle det vara för problem?

Men om det ändå skulle bli ett problem:

Det du tycker bäst om och det du upplever som lycka blir till ett måste/ en drog.

Ett beroende:
Detta kan vara en rad av olika saker, som kan bli till begär.

* Spel- Och detta behöver inte alltid handla om pengar till en början. Det kan hanla om att komma till en högre nivå eller få en bättre status. Fast allting egentligen är på låtsas. Utom i din värld.

* Social förmåga- Att alltid behöva känna sig delaktig i saker och att man måste träffa vissa människor, fast man vet inte varför. Man kan missa nåt som sägs eller görs, men det inte hänt nåt speciellt på flera år.

* Alkohol och droger- Något som kanske upplevdes var trevligt till middagen och på fest, blev till en ovana som ledde till familjeproblem och ekonomitrassel.

* Utseende- Alla vill vi se bra ut, men även detta kan bli en överdrift som leder till en extrem fixering vi inte kan bli av med.

* Att ha roligt- Man kan inte ha roligt hela tiden, även om det låter spännande. Tillslut vet man inte vad som är roligt och inte. Och känner ett starkt sug efter underhållning och inte kan slappna av. Rastlöshet.



Vet inte varför detta kom upp.
Bara att lära sig, att det kan vara nyttigt att ha tråkigt ibland för att  kunna uppskatta det som är kul.

Stockholm symptom

Från småstad till storstadsliv.

Det är en resa kan jag konstatera. Och glöm inte fördomarna ni får av er tidigare dialekt.
Folk menar på att man fortfarande är sig själv och lever samma liv, fast någon annanstans.
Tycker det är strongt i såfall.

Själv reste jag 16 mil, och redan de första månaderna kände jag en viss förändring i mitt beteende.

* Att bjuda hem vänner på fika blev istället take away latte från seven eleven/ pressbyrån, varför kan jag inte svara på, tycker både att kaffe med bjölk smakar illa och att priserna på kaffe är alldeles för högt. Ica är  betydligt billigare, men smakar detsamma. En av anledningrana var kanske att jag inte hade så många vänner att bjuda hem.

* Att spara tid blev väldigt viktigt. Från att stå och vänta på bussen tjugo minuter innan den ska gå till att tokspringa till en tunnelbana som går var tredje minut. Resultatet blir självklart att man kommer fram lite snabbare, fast man egentligen inte har bråttom. Man blir vansinnig om t- banan skulle vara lite för tidig så den går framför näsan, men är lyckligt lottad på vintern i busskuren. Passar all trafik sin tid så får man sova lite längre på morgonen, men måste ha en klockren ursäkt om den blir tre minuter sen. Där av stressen och de dumma ursäkterna på jobbet. Mer accepterat i småstäder.

* Taxiresor blir vanligare, fast det går bussar/tåg dygnet runt.
Varför?
Jo: Mitt minne av taxi i Norrköping är vagt. Kanske nyårsafton om man fick tag på någon och hade råd, annars existerade det inte. Man fick helt enkelt stå ut med att åka hem med 22:00 bussen, fast festen knappt börjat. Gå hem som ensam tjej mitt i natten genom stan känns inte heller helt säkert.
I storstan sitter man gärna inte på centralen själv mitt i natten och väntar på nattbussen. Taxipengar ser man till att ha när man går ut. Fördel: man kan stanna tills festen är slut och är lite tryggare. Nackdel: Blir lite för ofta ibland. T-banan går minst lika fort i mycket trafik.

* Internetdejting är vardagsmat i Stockholm. Kanske för att staden är något större och man blir mer anonym. Att gå på blinddejter i småstäder känns helt onödigt, ofta har du redan sett personen tidigare. Kanske rent av din granne, eller din kompis ex.

* Märkes kläder/ väskor får en annan betydelse.
I småstäder  tar det längre tid för lyxföretagen att sträcka sig, de syns inte där. De finns inte.
Personer med såna dyra kläder och väskor finns bara i tidningar och på tv. Och skulle man av någon anledning, kanske rik pojkvän få en så dyr väska, förstår man inte värdet av den ändå, allt dyrt är inte snyggt.
På gator kring stureplan finns allt man kan drömma om, och på hötorget finns billiga kopior av samma sak. Köpte min första Louis Vuiton kopia redan efter två veckor i stockholm. Hade jag fått den gratis någon månad tidigare, hade den åkt i soporna. Och nu är garderoben full av tusenlappar.


Kan efter fem år i stockholm erkänna att jag inte dricker latte på gatorna längre
Jag handlar oftare på myrorna än inne i stan
Nätdejting, fruktansvärt tråkig syssla. Träffa människor är roligare.
Går nattbussen, så tar jag den, taxi endast i nödfall eller om vi är många.
Jag springer inte till tåget, jag cyklar.


Så till er som är sugna på att byta stad till nåt större:
Ni kommer byta liv också.

Lycka till!

Mitt i mellan

Det är mycket som är basserat på tre här i världen.
Knatte, Fnatte och Tjatte, guldlock och de tre björnarna, de tre vise männen, mamma, pappa, barn m.m. m.m.
Man brukar ju säga att lagom är bäst. Och lagom för många är någonstans mitt i mellan.
Att vara rik är inte så vanligt, att vara fattig är inget man strävar efter. Då kan nog medelsvensson passa in. Inte för bra, men inte katastrof. I sport då, vill man vara lagom bra då? knappast! Då vill man vara bäst, att stå tvåa på prispallen duger inte.
Är man chef får man bestämma, men inte allt, för det gör chefen över. Då är man mitt i mellan. Får ta svåra beslut, men kan lämna över om det bli tungt, kanske kan vara lagom.
Du är mitt i mellan dina föräldrar, men då är du bäst, och kommer alltid vara det. Strävan efter att göra ditt kött och blod stolta och lyckliga. Och de jobbar på att göra dig lycklig och få ett bra liv.
Ett liv som älskarinna/ älskare, då kan man säkert känna sig som nummer ett, fast man egentligen är nummer tre och hamnar i kläm mitt i mellan olycklig familj och lycklig kärlek.
Oftast är det bara ettan, tvåan och trean som syns i resultat, de andra är borta, fast de kämpat minst lika hårt, men de va inte lika bra.
Hjälper man någon och behöver ta en tjänst av en annan, så är det du som får problem om tjänsten inte duger, fast du egentligen inte har nåt med saken att göra, du använde bara din vänlighet.
Snövit har sju dvärgar. Hur hade sagan blivit utan alla individer, lite kortare kanske och inte lika rolig. Känns lite ibland som om livet är en tävling, men målen sätter alla på olika nivåer och ribban på olika höjd.
Mycket som händer i världen och vilken plats man hamnar på, tror jag har en anledning. samtidigt som jag vet att i vissa fall kan man inte påverka sina resultat.
Men att lagom ska vara bäst i allt, och att mitt i mellan alltid är behaglig, tycker jag är idioti.
Att vara klämcheck är nog mycket trevligare är att sitta i kläm.


Tavlan är inte alltid snyggast mitt i rummet.
Gräset inte alltid grönare på andra sidan 

                                                            Men ibland kan det nog va så......

Tacksamhet

Pengar är inte allt, men mycket. Och förenklar till stor del för oss i vardagen.
Förr bytte man kor och getter, sten, gärn, brons och guld hade också ett värde. Fast på ett helt annat sätt än idag.
Men om man ser på 2011, vad som har betydelse nu. Vad är det egentligen? Självklart är det individuellt från person till person, men iallafall.
Är ensamheten svår kan det vara skönt att leva med någon, men trivs man inte i varandras sällskap kan ensamheten helt plötslig få ett stort värde.
Att bli bjuden på middag kan va trevligt, både för sällskaps skull, plånbokens och magens.
Men trivs man inte med de människorna till middag, gillar inte maten, kanske inte ens är hungrig så blir kanske inte den kvällen så kul heller. Nudlar framför Tv:n möjligtvis kunde varit bekvämare.
Att bli äldre. Vissa tycker det är fantastiskt roligt att fylla år. Stora dagen att fira med vänner, tårta och paket. Somliga kanske inte tycker det är så kul att hamna ett jordsnurr närmare döden, bli påmind om pensionen eller 30 årskris.
Att få allt man vill ha serverat på ett fat kan vara en dans på rosor, att inte behöva göra något själv.
Peka på nåt i affären och inte ens behöva fundera på om man har råd, det ligger redan i korgen, blir hemkört och  i hopmonterat. Ser en resa på nätet och vips så sitter du på planet. Du köper ett hem, flyttar in och allt är redan klart.
Varför inreda och känna efter när allt redan är färdigt.

Äh, att få jobba lite för saker kan nog vara nyttigt för alla.
Längta till den 25:e för att inhandla något, spara till resan och äntligen kunna åka, semester, och drömmar man bidragit med själv.
Kunna tänka, detta har jag skapat.
Man måste jobba med ett förhållande för att få det att fungera, inte bara i praktiken ska det fungera.
Ens hem är inte perfekt om du inte känner dig hemma eller trivs i det.
Ditt jobb kanske inte är perfekt, men möjligt att det kan bidra lite till den vardagen du trivs i.

Och vad är egentligen perfekt?
Det vet man bara själv och om man vill ha det så.

Motgångar kan ge framgångar och tvärt om.